Voltaire (Fransk författare på 1700-talet)

Redan i slutet av 1700-talet fick vi pressfrihet i Sverige!

Stefan Rahm har i en artikel i Segling (Nr 3/2012) uttalat sig om föräldrars inblandning i vår idrott segling. ”Med föräldrastyrning blir det fokus på fel saker. Dessutom har bloggare  mer makt idag. Den som skriker högst i mediabruset bestämmer vad vad som kommer fram till slutanvändaren, vad alla skall tycka”

OK, känner mig lite utpekad där, är ju både bloggare och förälder, är dessutom sedan länge hårt engagerad i klubb och förbund, håller väl en och annan träning och tillbringar väl i stort sett alla helger på någon kappsegling. Jag vet att Stefans pappa var lika engagerad på sin tid.
Stefan verkar dessutom inte ha några större tankar om föräldrars förstånd: ”Det är en typisk föräldraåsikt att storklubbarna är dominanta. då har de inte sett till individen. En farsa som säger ”Min grabb ska segla för RÖSS hela tiden, han ser inte riktigt helheten”

Nu är det väl så, vilket Rahm inte riktigt förstår eftersom han aldrig arbetat ideellt, eller har egna barn som idrottar, att Svensk segling aldrig skulle fungerat utan föräldrars inblandning i idrotten. De allra flesta av våra toppidrottare har extremt engagerade föräldrar bakom sig.  T.om vår ordförande tillhör ju kategorin ”föräldrastyrning” deluxe med alla aktiva barn och make som nog får anses vara med och styra en hel del inom svensk segling. Men det kanske finns en gradskillnad på vilka föräldrar som får vara med och påverka. Det finns fortfarande länder i vår värld där avvikande åsikter inte är populära, men det är få. Att tillskriva bloggare som ”skriker högst” en så stor betydelse är väl närmast att idiotförklara läsarna, de har väl en egen uppfattning som grundar sig på fler åsikter än vad som skrivs på en blogg! (Känner mig lite smickrad trots allt…) Att SSF som sitter på alla informationskanaler (och med betald arbetskraft (vi jobbiga föräldrar betalar dessutom lönen)) skulle se sig hotade av vad en eller två personer på sin begränsade fritid  skriver på bloggar känns faktiskt lite patetiskt!

FN om yttrandefriheten

Artikel 19

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Trots allt fick man igenom 6 race av planerade 8.

Svenska resultat:

Laser Radial Herrar(181 startande)

20. Victor Abenius, Nääs YC
34. Lucas Bergman, KSSS
57. Marcus Magnusson, Nääs YC
97. Jonathan Bergström, GKSS
104. Albin Boman, BrSS

177. Petter Barreng, VäKK

Laser Radial Damer (91 startande)

15. Julia Carlsson, HjBK
31. Caroline Bristulf Norén, GKSS
41. Lovisa Karlsson, HjBK
68. Beats Törneman, StSS
85. Klara Wester, LESS

Laser Standard

Guld Final (1 – 55)

32. Holger Tidemand, GKSS

50. Philip Claesson, MaSS
51. Henrik Eriksson, MSS
52. Johan Christofferson, GKSS

Silver Final (54 – 109)

1. Albin Gipperth, MaSS

10. Alexander Nuija, BrSS

13. Claes Törnsten, KSSS
31. Eddie Klemets, JKV

Komplett resultatlista hittar du här: http://www.eurilca.org/index.php/regattas-2012/regattas/157-italy-torbole#results

http://www.eurilca.org/index.php/regattas-2012/regattas/157-italy-torbole#results

Till dags dato har 557 Laserseglare anmält sig till Europacupen i Torbole, Garda, Italien. Deltagarna kommer från inte mindre än 33 länder och 3 kontinenter. Naturligtvis är ITA störst med 226 deltagare. Största enskilda klass är Radial med 278 deltagare! Regattan börjar nu på torsdag och pågår i fyra dagar. Sverige har en stor trupp på plats (21 st), mestadels elever från våra RIG. Slå det den som kan!

Många är redan på plats och tränar, desvärre har det varit lite ostadigt med trista lågtryck som inte ens den kända ”Oran” klarat av (som är beroende av solens värmande strålar!)

Svenskar anmälda till regattan;

Det framgick också att VKSFs styrelse hade tvivel över den föreslagna SSF styrelsens sammansättning, som skäl angav man att den sittande styrelsen hade svårt att hantera tjänstemännen, och på så vis blev frågor hanterade ur ett tjänstemannaperspektiv. Någon tyckte att det var lite väl mycket övervikt mot Stockholm, där endast två representerade västkusten (inkl. Ordförande), ingen representant från andra sida Hallandsåsen, även om en sägs representera Blekinge, men det är inte sant då han numera bor i Stockholm! Det framkom att valberedningen inte varit i kontakt med alla nominerade, vilket ansågs vara ett svaghetstecken. Ej heller i valberedningen finns det representanter för västkusten. Andra synpunkter som framkom i just denna fråga var hur en styrelse skulle se ut om sammanslagningsfrågan gick emot styrelsen, kan de då sitta kvar? Vid en direkt fråga om mötet ansåg att SSFs valberednings förslag gillades blev svaret ja, fast väldigt få ville diskutera frågan.

I debatten om sammanslagningen blev det en del heta diskussioner, (där undertecknad givetvis trampade runt som en elefant i en glasbutik), några tyckte att det var en fördel att vi blev fler då vi fick ett större kontaktnät som skulle generera flera kappseglare, någon tyckte att en sammanslagning skapade fler ben att stå på, något som en annan replikerade med att det var just därför man skulle bli vid sin kärnverksamhet, kappsegling. Argumenten för en sammanslagning är till största delen knutet till statliga bidragsformer, ingenstans finns den idrottsliga modellen beskriven. Från SSFs styrelse fanns Berndt Öjerborn på plats, han är den enda som aktivt varit motståndare til en sammanslagning och ställer inte upp till omval i den föreslagna styrelsen. Han har dessutom till SSFs styrelse protokoll reserverat sig mot styrelsens beslut, något som framgår av de senaste styrelseprotokollet. Som skäl för reservationen framkommer, bland annat, att det inte gjorts en objektiv belysning av de idrottsliga aspekterna vid en sammanslagning. Dessvärre har man inte lagt upp bilagan (reservationen) på nätet, men kanslichefen Paula skickade den till mig vid förfrågan. Längre ned kan du läsa reservationen i sin helhet.

Från andra håll i landet är motståndet kompakt mot en sammanslagning, bland SBUs medlemmar inte minst. En försiktig prognos säger att förslaget röstas ned både hos SSF och SBU och så kan vi fortsätta prata kappsegling hos oss och toatömmning, och spolplattor hos våra vänner i SBU? Mitt stalltips är att det blir en återremiss där alla får se till att göra en objektiv utredning där även andra organisationer skall tillfrågas?

Min åsikt, paketera hela förslaget och gjut in det i armerad betong och sänk det i landsortsdjupet så att det aldrig kommer till ytan mer!

Det är nu ganska uppenbart att laserklasserna är de som går starkast fram ute i världen. Om några veckor samlas runt 500 deltagare på Gardasjön för Europacup i klasserna 4,7, Radial och standard. Anmälningsläget fram tills nu är;

Standard = 88
Radial = 210
4,7 = 126

Deltagarna så här långt representerar 26 nationer från 3 kontinenter.
Det är nu uppenbart att många unga svenska seglare börjat segla Radial, just nu är dessa anmälda, men vi vet från säker källa att ännu fler ansluter:

Victor Abenius
Petter Barreng
Lukas Bergman
Albin Boman
Caroline Bristulf Norén
Julia Carlsson
Marcus Magnusson
Klara Wester

I Laser standard är följande svenskar anmälda;

Philip Claesson
Johannes Dagerbrant
Henrik Eriksson
Albin Gipperth
Eddie Klemets
Jacob Lundqvist
Alexander Nuija

Du finner anmälningslistorna här;

http://93.62.130.178/rankingeurilca/viste/iscritti_regata.php?regata=63

Sitter med ett rykande färskt nummer av tidningen Segling, några sidor in skriver chefsredaktör Joakim Hermansson ett referat från ett informationsmöte på västkusten. Helt uppenbart blev SSFs ordförande, Lena Engström och SBUs dito, Lars Afzelius, totalt överkörda av en mycket kritisk massa klubbmedlemmar. Trots det skall frågan drivas stenhårt, någon objektivitet finns inte, det finns bara ett JA inpräntat i pannbenet på Engström och Afzelius.

Man skriver bl.a detta;

”Under OS lär vi oss namnet på artister som vi aldrig skulle lära känna, om vi inte alla såg dem i tv. De många idrotterna får sin plats och inspirerar barn och ungdomar som ännu inte har valt en idrott för livet.

Nu är detta hotat. MTG har förvärvat de svenska sändningsrättigheterna till de Olympiska vinterspelen i Sochi 2014 och sommarspelen i Rio de Janeiro 2016.”

Bland dessa 23 specialförbund finner vi Lena Engström,segling. Juniorsegling.se har varit i kontakt med en styrelseledamot i SSF som inte har någon kännedom om att SSF tagit ställning i denna fråga. Det Lena glömmer är det faktum att just MTG är det mediaföretag som bevakat segling mest av alla mediakanaler, definitivt mycket mer än statstelevisionen. Lena borde kanske prata med sin förbundsdirektör om hans erfarenheter med MTG från två Americas Cup satsningar!

Av dessa 23 specialförbund finner vi inte de stora sporterna som fotboll, ishockey, handboll, skidförbundet. Självklart är de vana vid de kommersiella kanalernas proffesionalism och leverans. Det är för oss mycket förvånande att SSFs ordförande har en så förlegad samhällssyn, den gamla Sovjetstaten finns inte med sin planekonomi, den har aldrig fungerat, och kommer aldrig fungera i framtiden. Lagstiftning inom den fria pressen, och att försöka styra marknadens fria rörlighet är inte bara farligt, det är ett stort steg bakåt i demokratin. Vi kräver att få se det styrelseprotokoll där Lena Engström fick mandat att uttala sig i denna frågan!

”Toppseglingscentret riktar sig till talangfulla seglare som vill ta klivet från juniorelit till seniorelit. Målgruppen är seglare som har gått ut gymnasiet och nyligen börjat segla olympisk klass”

Det lät ju bra, men verkligheten blev en annan. Satsningen blev istället på seglare som redan var med i SWE Sailing Team, och bara i klasserna Laser och 470. Samtidigt monterade GKSS ned sin träningsverksamhet för just den kategori seglare som behövde träningen mest – De hade ju redan träningen fixad på TSC, trodde man!

Någon satsning på Laser Radial (damer), fanns det inga resurser till, självklart inte till några andra klasser heller! Josefine Olsson drog till KSSS istället!

Nåväl, sedan ett år har det inte bedrivits någon verksamhet i TSC, vilket var en nyhet för den största finansiären, SOK. Men på SSFs hemsida odlar man fortfarande myten om TCS existens. Vem försöker man lura?

Att lösa frågan om hur vi skall få våra talangfulla yngre elitseglare att fortsätta är väl seglingens Gordiska knut, SSF har ägt frågan i många år, men kallade den +19 och gjorde det till ett projekt utan slut, men självklart finns det en projektplan med en massa ”corporate bullshit” som varit så populärt i SSFs styrelsearbete de senaste 4-6 åren, självklart har detta inte utmynnat i något konkret.

Samtidigt tappar svensk ungdomssegling mark i det stora internationella perspektivet, detta blir särskilt uppenbart på ISAF Youth. Ett visst uppvaknande sker hos SSFs tjänstemän, man inser att vi måste bli bättre på juniorelit sidan och definierar vilka klasser som är juniorelit, men där stannar initiativet. Kvar blir bara en förvirrad diskussion om vad som är juniorelit, en del upprörda känslor från några klassförbund skapar en förlamning och får till ett stillestånd i processen.

Några unga seglare började nu känna sig lurade, eller snarare, vilseledda. Efter 3-4 års studier på seglargymnasier eller motsvarande satsning, upplevde många att det bara var ett svart hål. Man hade blivit lovade en tillhörighet i ett nationellt program efter studierna, men av det blev det inget. All utbildning och träning under många och intensiva år hade nått vägs ände! Frågor som; – Vad tillhör jag nu, hur ser min framtid ut, hur kommer jag vidare, blev aldrig besvarade! De ansågs besvärliga hos förbund och klubbar. (Detta är vittnesmål från ett 10-tal seglare i åldern 19-21 år).

Den Gordiska knuten verkade allt svårare att lösa, och likt Alexander den store krävs det nog ett svärdshugg för att lösa den!

Ok, varför sitta på kammaren och gråta över något som ingen verkar hitta en lösning på, så vi samlade ihop ett gäng med djup förankring i våra stora klubbar och förbund.Alla hade minst 20 års erfarenhet av egen segling eller organisationsarbete inom segelsporten. Grunden i diskussionen var att skapa en bred förankring och en stor trupp av seglare som på sikt skulle bli våra kommande medaljörer på VM och OS, men framförallt vara kvar längre i sporten. Vi konstaterade att båda dessa målsättningar hörde samman, ju större mängd, desto bättre topp. Vi gjorde en grundlig nuläges- och omvärldsanalys. En bärande tanke var att skapa undomslandslag, precis som andra idrotter har, i vår arbetsmodell utgick vi från begreppen U 17, U 19 och U23. För att göra en kort version av historien gjorde vi en presentation för SSFs styrelse. Mottagandet från SSFs ordförande och förbundsdirektör var kyligt, men vi fick några i styrelsen intresserade. Resultatet blev att två styrelsemedlemmar fick i uppgift att utreda frågan. Sen startade en process som fick upp mina ögon för varför det händer så fruktansvärt lite inom svensk segling; jag kommenterade detta i ett mail till gruppen och fick ett svar som ännu mer bekräftade på vilken låg nivå debattklimatet befinner sig;

”Så här går det när man tar med Martin, för min egen del så är jag inte tid med denna typ av dumheter. Så Martin skall icke vara med att söndrar och tyvärr tillför inget.”

Personen ifråga glömde dock en detalj, det var jag som drivit igång hela processen, skrivit dokument, nuläges- och omvärldsanalys, gjort presentationer och dessutom presenterat projektet för styrelsen. Det är faktiskt under all kritik att en styrelsemedlem inte kan klara av en diskussion utan att först säga upp sig för uppdraget, och senare kräva min avgång, för att en minut senare bli kvar om jag försvann! Hängde ni med! Jaja, vi får den styrelse vi förtjänar!

Nåväl, efter ett antal telefonmöten hade vi nått så långt vi kunde, och styrelsemedlemmarna i gruppen fick i uppdrag att presentera vårt arbete…där slutar alla spår. Ingen har fått någon ”Feedback”, det som läckt ut är att vi som ligger bakom detta bara är några egenintresserade föräldrar och att presentationen var riktigt dålig! Synd, för det var det ända konkreta förslag i + 19 frågan på 6 år.

Nu är allt begravt i ett svart hål, SSFs förbundsdirektör åker runt till de kungliga klubbarna och erbjuder pengar i utbyte mot träningsaktiviteter, nån variant av TSC, där heltidsanställda tränare kan fortsätta med träning för SWE Sailing team på kontorstid! En bantningskur med smala ideal verkar vara modellen, även i framtiden!

Nedan följer ett utkast till vårt förslag;

Memo kring unga seglare i svensk segling

Uppdaterat: 2011-12-21

Inledning och bakgrund
Inom svensk segling finns en väl fungerande struktur för grundläggande seglarskola, övergång i tävlingsverksamhet samt sedan de följande årens tävlingsinriktade segling (optimistjolle, feva, 29er mm).

Efter perioden i någon av ovan nämnda klasser så står den seglare som vill fortsätta med elitinriktad segling inför olika val. En del väljer att gå gymnasiet på något av de idrottsgymnasier som finns för segling (Motala och Lerum), andra väljer att bygga sin segling på eget upplägg och via den/de klubbar som ger träningsmöjligheter.

Efter gymnasieperioden är det idag ett begränsat strukturerat stöd för de seglare som vill fortsätta segla på elitnivå. Om seglaren skall lyckas så bygger det på stor portion egen planering och genomförande. De olika klassval som seglaren står inför är det också svårt att få stöd för hos både klubb och Svenska Seglarförbundet.

Så småningom så finns det möjlighet för några få seglare att bli upptagna i Svenska Seglarförbundets elitlag (Swe Sailing Team).

Sammanfattning
Vi har arbetat fram ett projekt med syfte att ge satsande svenska seglare stöd från gymnasieperioden till att man når möjligheten att ingå i Swe Sailing Team. Strukturen bygger på ungdomslandslag modell som andra idrotter tillämpar, U17, U19 och U23.

Den bakomliggande drivkraften bygger på att seglare liksom andra idrottare stärks och får motivation genom att ingå i ett sammanhang där man uppmärksammas och får stöd av ledare och kollegor.

Modellen bygger på tillhörigheten och begränsade aktiviteter. Det är inte något syfte att ta över eller konkurrera med seglingsklubbarnas verksamhet.

Modellen bygger också att självfinansiering. Deltagande ungdomar betalar för de aktiviteter som planeras och genomförs samt de kläder som ungdomslagen utrustas med.

Nulägesanalys

Efter optimisten

En palett av olika klasser står tillbuds,: E-jolle, Zoom8, Feva, Tera, Laser Radial, Laser, 420, 470, 29er

Klubbnivå träning
Lokala träningsmöjligheter mer begränsat
Svårt att få till kritiska massor
Självfinansierat*
Klassförbund
Nationella tävlingar, ranking
Nationella träningsläger
Coachning på mästerskap
Seglingsgymnasier (RIG)
Kommunalt anställda tränare
Omfattande träningsverksamhet
Coachning nationellt
Sammanfattning
Med undantag av de som går på seglargymnasier bedrivs det träning på en del klubbar.
Den nationella tävlingsverksamheten är till största delen inriktad på kvaltävlingar och mästerskap
De finns ett stort intresse att segla internationellt, men ett minskat intresse för lokal/regional tävling.
All tävlingsverksamhet är självfinansierad*
Efter gymnasiet
Klubbträning begränsad
Tävling på nationell och internationell nivå
Minskande skara, svårt att uppnå en kritisk massa på träning och tävling nationellt
Allt är självfinansierat*
Endast klassförbund samlar kvalificerade seglare till förberedande läger inför mästerskap
Ett fåtal seglare orkar/kan köra vidare
Sammanfattning
Från 7 års ålder har klubbar och klassförbund sett till att det ordnas tävlingar, träningar och coachning.
Några får förmånen att förkovras i ett seglargymnasie
Några har bra träning i en bra hemmamiljö, andra har mindre bra möjligheter
Känslan av att tillhöra en grupp är norm, påtaglig och troligtvis den viktigaste delen
Alla är vana och beredda att själva sörja för sin finansiering* i stort och smått
Seglarna och deras föräldrar är förvånansvärt kravlösa, men förväntar sig rättvisa och rent spel på tävlingar

Utanför Sverige
Klasser som används i ISAF Youth är prioriterade. Det finns stora variationer på hur man bedriver ungdomsseglingen. Stora nationer som t.ex GBR har stora nationella träningsgrupper med upp till 60-talet aktiva besättningar (c:a 80 seglare). Dessa grupper träffas 3-4 ggr/år. Man har stora grupper med sig ut på internationella mästerskap.
Stora variationer finns sannolikt i klubbstruktur och tränings- samt tävlingsverksamhet. Men det finns några stora skillnader mot hur vi gör i Sverige.
Generellt så börjar man tidigare i ISAF Youthklasserna, i 29er är det inte ovanligt med 13-14 åringar, och i Laser går man in i 4.7 som 13 åring.
E-jollen används mycket begränsat som ungdomsjolle i Europa, samma sak med Zoom8.
RS Feva har funnit sin plats och position i en del länder, men mest som nybörjarbåt upp till 15 års ålder.
En klass som är mycket stor internationellt är 420.

Sverige tappar positioner
Vid en genomgång av de resultat svenskar presterat under året finns det en klar trend, vi blir sämre och sämre! Om man använder ISAF Youth VM som referens mot resten av världen är det påfallande. På sex år har Sverige tappat från en topp 16 position (övre ¼ delen) till 34 (nedre 1/3 delen)! Faktum är att vi även är sämst i Norden, även vårt grannland Estland gjorde bättre ifrån sig i årets upplaga.
Varje år så möts seglarvärldens nationer på ISAF Youth, där ungdomarna gör upp om vem som är bäst. Formatet påminner om OS på det viset att endast en besättning per klass och land får delta. Resultaten talar sitt obarmhärtiga språk, Sverige är knappt på den över halvan av nationerna.
Senast Sverige tog en guldmedalj på ISAF Youth Worlds var 1997 i Japan då Daniel Wallberg seglade in på en 1:a plats i Laser.

Lösningsförslag

Kravställning på seglare som vill vara med
I steg 1 är det viktigt att få med så många seglare som möjligt (maximalt urval är kanske 25-35 seglare i varje ungdomslandslag). De specifika krav som ställs är;
Segla av SSF definierat redskap i begreppet juniorelit (för närvarande Laser Radial och 29er)
Medverka vid de planerade aktiviteterna
Betala sin andel av kostnaderna (självkostnad efter eventuellt stöd/sponsor)
Genomföra sitt eget program enligt överenskommelse med klubbtränare/förbundskapten (ungdomslandslagens ledare).

Tränarutveckling
Varje landslag skall ha en ansvarig förbundskapten
Skapar en möjlighet för våra tränare att se en karriärmöjlighet
Lärarna på RIG kan t.ex. bli förbundskaptener
Alla landslag leds av självfinansierade och projektanställda tränare

Rekommendation
Att stötta DSF/klubbarna med att få igång träning på Röd nivå i region ost, väst och syd
Att genomföra detta förslag till uppbyggnad av ungdomslandslag
Genomförandet börjar 2012. Informationsmöten i samband med båtmässorna i Göteborg och Stockholm
Att utse en ansvarig Juniorkapten blir ansvarig tjänsteman
En styrgrupp tillsätts som skall följa utvecklingen samt har beslutsrätt inom ramar från SSF styrelse
Förslag till styrgrupp: Två representanter från styrelsen, Junior kapten, representanter från klassförbunden och elitklubbar.

Ett säkert vårtecken är alltid båtmässan i Göteborg – på lördag öppnas portarna till våen och sommaren! Även om isen ligger finns det en möjlighet till segling, Liros har tagit upp den gamla hederliga modellbåtsseglingen och ordnat en kappseglingsserie, Liros Indoor Cup!

”Liros Indoor Cup”

En seglingstävling med små segelbåtar och fina priser. Dagliga kvalificeringsseglingar under perioden 4-10 februari, Final den 11 februari!

Kval 1-2:
4 resp. 5 februari kl. 15.00
Kval 3-6:
6, 7, 8 resp 9 februari kl. 16.00
Kval 7:
10 februari kl. 15.00
Bland deltagade seglare lottas dagligen ut VIP-biljetter med lunch i samband med Stena Match Cup 2012.

Final:
11 februari kl. 14.00

Första pris i Finalen är en helg i Göteborg i samband med Stena Match Cup 2012. I priset ingår övernattning på Hotel Gothia Towers inkl frukost, middag på Incontro, en weekendbil med Toyota samt möjligheten att segla med i ”hot-seat” i en av deltagande båtar under Finalhelgen av Stena Match Cup 2012.

Anmälan till deltagade i Kvalificeringstävlingarna sker vid Segelbåtsbassängen, begränsat antal deltagare.

Liros Indorr Cup arrangeras av Liros Yachtropes och Båtmässan.

Läs mer om båtmässan på www.batmassan.se

Det var nära att resan aldrig blev av. Sociala myndigheter i Nederländerna försökte stoppa Laura Dekker eftersom hon ansågs vara för ung för att riskera sitt eget liv och dessutom borde befinna sig i skolbänken. Efter ett domstolsbeslut(!) så fick hon segla.

Efter att ha klarat av resans sista etapp, i hård vind från Kapstaden på andra sidan Atlanten, kastade sig den tårögda 16-åringen i armarna på sin familj, skriver nyhetsbyrån AP.

– Det fanns tillfällen då jag tänkte: ”Vad fan gör jag här ute egentligen?”, men jag ville aldrig avbryta resan, sa hon till reportrarna i hamnen, enligt The Telegraph.

Läs mer här på APs hemsida.

Grattis till bedriften!!

”Kids, don’t try this at home” -

Här kan du läsa deras märkliga avskedsbrev till elitseglingen;

http://sejlsport.dk/sw14053.asp?dagbogsId=1533